Operationsdagen…
Skriv ut denna post | Postat 19:51 den 6 maj, 2009 | 36 visningar
Selma visar emla-plåstren hon har fått ta på sig och berättar ivrigt om att hon har dom för att dom på sjukhuset ska sätta dit ”flygplan”.
Lillsnuttan får värma sina händer innan sköterskorna ska sätta dit planet… När dom efter lång väntan kom in och skulle försöka lura Selma till att inte se när de stack henne så gick dom bet… Hon ville minsann se vad 17 dom höll på med! Inte ett ljud sa hon, mest chockad tror jag!
Efter att pappa sett hur de andra barnen runt omkring drogs iväg en efter en för att sövas så bestämde han sig för att det nog skulle bli för magstarkt för honom att se Selma somna… Hårdingen till mamma fick följa med och så här i efterhand är det bland de värsta saker jag fått sett. Jag hade hellre sövt mig själv 100 gånger än att Selma skulle behöva det! Hon var så duktig och pratade med narkosläkaren och drog ner tröjan när de skulle sätta dit elektroder (?) osv. Jag var SÅÅÅ stolt över min lilla tjej samtidigt som jag kände att hon egentligen är för liten för att ens behöva vara med om sånt här och vara så medveten liksom…. Hon somnade snabbt och jag var tvungen att lämna henne – hemskt… Jag babblade på med Raed när jag kom ut så det märktes nog hur nervös jag var… Våran prinsessa… Vi han lagomt med att fika lite så kom dom och hämtade oss för att hon hade vaknat. Och vilket yrväder…. Hon pratade högt, mest om att hon ville hem till Michelle NUUU och hon ville hem NUUU. -Jag är IIIIINTE dyyyyyyr ju! (dyr=yr) Behöver jag tillägga att vi inte stannade på uppvaket speciellt länge….
Väl tillbaka på barnavdelningen så gick det med en rasande fart! Macka, yoghurt, dricka och dubbelt upp i glassar. I ett nafs var hon ombytt, kunde gå rakt, kissa och tjaaaatade om att få åka hem. ”Flygplanet” togs bort och även denna gång såg hon sådär härligt chockad ut.
-Va! Kommer det BLOOOD? Oj…. Hon är ju bara för goo!
Jag hoppas verkligen att vi inte ska behöva gå igenom detta igen… Sa till Raed när vi satt och väntade på sjukhuset att det är ”vardag” för många…. Tänk att vara förälder till ett barn som spenderar nästan all sin tid på sjukhus…
Vi ska vara glada som har ett friskt och välmående barn med skinn på näsan!











