My Sister´s Keeper
Skriv ut denna post | Postat 10:38 den 31 december, 2009 | 58 visningar
Nu sitter jag här rödgråten och med ett brustet hjärta. Jag har precis sett my sister´s keeper. Vilken film!
Lite kort: Den handlar om en familj som har en dotter som drabbas av leukemi. Dom skaffar ett till barn, en dotter, som under hela sitt elvaåriga liv har fått donera än det ena, än det andra för att hålla sin cancersjuka syster vid liv. Om du vill se filmen och inte vill veta hur den slutar så sluta läs NUUU!
En dag får den sjuka systern nog. Hon vill dö. Hennes mamma, spelad av Cameron Diaz, kämpar genom eld och vatten för sin sjuka dotter. Så mycket att hon inte ser hur det bryter ner resten av familjen.
Kate, den sjuka systern, ber sin lillasyster att vägra donera mer åt henne, men för att inte bli överkörd av sin mor så tar hon hjälp av en känd advokat för att själv få förmynda över sin kropp. Alla tror att det är av eget intressse, att hon inte vill donera för att själv kunna få leva ett friskt och långt liv – men i själva verket sätter hon sig själv i sämre dager för att kunna uppfylla sin systers önskan – att få dö.
Jag har inte gråtit så mycket som jag gjort under denna film på hur länge som helst. Jag grät mer än under Titanic – det säger väl allt!? Mest beror det nog på att jag själv är mamma. Att man kan identifiera sig med personerna i filmen. Hur hade jag agerat? Hade jag varit lika blind som mamman i filmen? Allt av kärlek till mitt barn, min dotter, som jag över allt annat i världen vill ska överleva sin cancer.
Såna här filmer får mig att vara så glad över det jag har. Att min dotter är frisk, och att se tillbaka på den tiden då hon föddes. Utan att jag egentligen förstod det just då, så var hon illa däran, och värre hade det kunnat bli. Tack och lov gick allt bra, min älskade Selma är frisk som en nötkärna idag. En stark och levnadsglad liten tjej med en vilja av stål!
Min tanke går idag till alla de familjer som lever i liknande såna här situationer. Jag lider med er, samtidigt som jag är så tacksam över att jag själv och min familj, inte behöver gå igenom något sånt här.
Än så länge…
Ingenting är självklart, sjukdomar kan drabba vem som helst.
